Nu är jag officiellt blodgivare!

Jag skulle försöka få Martin att följa med och lämna blod men nu har jag avskräckt honom helt istället. :/ Jag var jättenöjd och åkte dit och hoppade upp i stolen då hon frågar om jag laddat upp ordentligt med att dricka och äta i morse. Ja det har jag svarar jag och börjar tänka, jag glömde nog att äta frukost. Jaja det ordnar sig jag ska ju äta macka efteråt, druckit hade jag ju gjort. Vad jag inte tänkte på var ju mitt lilla spöke som slår till vid vissa olämpliga tillfällen. Allt gick jättebra och jag for in till tygaffären vid rondellen och köpte ett nytt tyg fortfarande på topp. Jag väntade på att Martin skulle ha tagit sig till Våmhus då jag skulle åka mot Orsa och möta upp honom. Jag tröttnade på att vänta så jag började åka och allt är fortfarande på topp. När jag anländer till macken där vi skulle mötas så börjar jag känna mig konstig. Hmmm när brukar  jag må så här tänker jag och öppnar dörren och spottar. Nästa sekund blir jag alldeles varm och inser att jag mår illa, hypoglykemin har slagit till med full kraft. Allt vatten jag fått i mig efter tappningen kommer upp igen och jag kryper ihop i bilen och hoppas att Martin inte är långt borta. Det var han inte så vi åker bort dit vi ska lämna bilen och jag går över till andra sätet så jag slipper köra. Hon ser inte så pigg ut är kommentaren han får när han lämnar nyckeln. Jag kan ju tillägga att det var en bra bit till bilen där jag satt så tydligen såg jag bedrövlig ut. Det blir att åka direkt till China House för att äta så jag kunde bli människa igen. Ja du fick ju en mugg iaf säger Martin och ler lite. =)

Detta kit hade jag med mig när jag lämnade blodcentralen. =)
 
Vi brukar skicka med 20 järntabletter men vi ger dig 40st istället så du kan fylla på depåerna ordentligt. Tänk vilken tur man har ibland att de vill hjälpa en ordentligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0