Glossie Gloss

Idag när vi stog och lagade mat så kom vi in på ett för mig lite känsligt ämne. Så självklart som svaret kom från Oskar gjorde att tårarna började forsa ner på mig. När han frågade hur det var med mig svarade jag bara att det var bra. Han trodde mig förstås inte men efter förklaringen att jag var så glad över hur bra livet blivit förstod han. Nu är det inte lika vanligt att jag gråter längre men visst händer det. I början trodde jag hela tiden att jag skulle vakna ensam för att han inte ville ha mig längre. Nu vet jag att han vill leva med oss och att han älskar mig.

Tänk vad man kan arbeta med sitt eget liv och självkänsla.