Garberg med klubben

Igår var det då dags för mitt första försök att tradklättra. Humöret var på topp och det var en fantastisk dag med strålande sol. Jag barnen och Kristofer åkte först och efter jobbet anslöt Oskar till vårt gäng. Ja Jocke, Peter och Susanne kom som andra gäng och Jonas, Ellen och Klara som tredje. Innan jag hade klättrar alls började hungern sätta in och då försvann orken helt. Med många kilon hängande i selen tog jag mig upp och gick för att äta.

Två pannkakor senare ville jag inte se mer mat. Det är sjukt jobbigt när det blir så. Huvudet värkte och jag tog en tablett och hoppades på det bästa. Vi firade ner barnen och skulle äntligen börja, där och då tog orken slut. Provade iaf och satte två säkringar men när jag kom på den tredje skakade jag och tårarna rann. Det var bara att fira ner och låta Oskar gå upp och godkänna. Tröttheten till trots är jag nöjd med att det var bra placeringar och första gången kan man inte kunna allt.


Kungen av stenen!


Matrast uppe på berget. Barnen grillar marshmallows och lindar pannkaka runt.

I bilen kände jag att kroppen var tung och lyfta armarna var ett stort projekt. Äntligen hemma och skulle gå ur bilen gjorde det ont överallt. Fick av mig skorna och blev tillsagd att lägga mig en stund. Eric skulle väcka mig så jag skulle gå upp och äta, det ville inte jag. Helt sjukt vad trött jag var. Oskar försökte också men tog ner en tallrik till mig. Tvingade i mig några makaroner och ett bett på hamburgaren innan jag somnade igen.

När Oskar kom och lade sig tyckte han att understället inte var någon bra pyjamas. I efterhand kan jag hålla med. Tolv timmar har jag sovit och nu är det dags för lite jobb. Hoppas klättringen går bättre ikväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0